Har du saknat mig?

Länge sen senast, hur har du haft det? Här är allt bara fint, förutom det faktum att min sommar känns nu som att den är över. Har börjat om att jobba efter en tids ledighet. Mannen M, han började sin semester i fredags och jag börjar mitt sommarvick idag... VIsst låter det kul?
Dessutom är jag måttligt bakis för andra gången på mindre än en månad, rekord för min del, eftersom jag normalt dricker kanske två gånger på ett år eller tre kanske, hur som helst inte ofta. Men nu får det dröja tills nästa gång, för det är aldrig kul dagen efter när man vaknar och är mer eller mindre lika full som när man gick och la sig.

Nåja, nu tänkte jag att jag skulle ta upp skrivandet igen, tittar kanske inte in varje dag, men när jag jobbar i alla fall, om jag känner att jag har något att dela med mig av.

Olidligt varmt har det varit idag och man ska väl kanske inte klaga, men visst är det så att man aldrig är nöjd, är det inte för kallt så är det för varmt. Men det blir faktiskt rätt så jobbigt när det blir sån här tryckande värme. Får försöka få sig iväg till nått vatten om värmen håller i sig.

Tis, ons eller torsdag väntar marknad i Burträsk, det blir kul, alltid trevligt att kolla in krims kramset, även om det är samma överallt och varje år. Sen ska vi inhandla plator och lägga bakom huset, bereda plats för soptunnan. Den är så anskrämlig ful så den vill jag gömma, och på baksidan är vi sällan. Så det blir bra... Dessutom får vi den roliga bruna tunnan till hösten och två stycken vill jag då inte ha ståendes invid bron. Och tanken bara på hur de kommer att börja lukta ur det bruna kärlet, nä huvva, låt det stinka på baksidan. Kanske gräver ner nån stark väldoftande blomma där bak som får kamoflera lukten lite, vore kanske inte en så dum idé?

Nu ska jag i alla fulla fall jobba. Ha det så gott och dröjer det tills nästa gång, så bli inte förvånad.

Tjingeling

Vita non est vivere sed valere vita est

Jag älskar att skriva, om allt och inget. Samtidigt ska lusten finnas för att det ska bli något skrivet. Just nu, finns varken tiden eller lusten, i alla fall inte för att blogga... Kanske skriver jag nått annat, nån annanstans. Eller så inte.
Bloggen får ligga i dvala ett tag, för att kanske återupplivas senare.

Natten då lilla T blev skogstokig

Sitter på jobbet, ögonen står i kors och jag vet inte hur länge till jag härdar ut. Lilla T vaknade lämpligt till det att vi skulle gå och lägga oss igår, pigg som en mört och kvittrande som en lärka. Försökte lägga mig på golveet i flickornas rum och sova, tänkte att hon skulle koppla av då. Men icke, så fort jag la igen ögonen så började hon skrika, hals över huvud. Och eftersom alla tre delar rum, så var det öppna ögon som gällde. Inte för att hon var tyst då heller, men hon var du gladare i alla fall.

Efter en stund vaknade stora T av (o)ljudet, då tog jag lilla T och gick ner så att hon skulle få somna om. Jag och lilla T bänkade oss framför tv:n klockan 2 på natten och tittade på meningslösa komedier, som man sett tio gånger förr.
Lilla T var överlycklig och så fort jag försökte få henne att ligga ner hos mig så var hon arg på mig och skrek som en galning, så det var sitta/ stå som gällde. Hon tjattrade oavbrutet, mam-mam-mam, pap-pap-pap, atta, atta och allt vad hon nu åstadkommer för ljud.

Sen, äntligen, klockan 03.46, slockanade hon som ett ljus. Jag bar upp henne och gick sen ner för att sova. Gissa vem som vaknade då? Jo, solen... och då blir det som bekant ljust och inte lättast att sova för den just då tröttaste morsan.
04.30 tittade jag på klockan sista gången, efter det tog det en liten stund till innan jag somnade och just efter sju var familjen igång igen. *Gäsp*

Nåja, tricket idag har varit att hålla sig igång. Vi har varit i lekparken, handlat, syster M har varit förbi och vi har tillbringat det mesta av dagen i solen.

På Kvantum så hörde jag föresten det roligaste. En kvinna före mig, skulle handla sin lunch. Hon har plockat två förpackningar med Viktväktarnas färdigförpackade mat. En man går upp till henne (gissar en bekant) och säger:
-Jasså, du slår på stort idag.
-Jo, det är ju så förbaskat små portioner, svarar hon.

Snacka om att bekämpa syftet.

Hujeda mig sånt barn hon är

Hade jag bara vetat om linan i flaggstången hade stoppat för stora T:s vikt så hade jag baske mig hissat upp henne. Inte en lugn stund har det varit idag, skrik och panik för ganska precis hela slanten. Och hon bråkar om allt. Och hittar hon inget att vara arg över, då pucklar hon på lilla M eller lilla T för att göra dom ledsna och förstås trigga mig... och så är bråket igång igen.

Tror att jag lyckats kontrolera humöret något sånär, men ibland blir jag bara så arg och önskar att man kunde vara så hård och göra som Nannys på tv:n och sätta henne i skamvrå eller liknande. Men det vill jag inte, för då känns det lite som att hon har besegrat mig och mitt humör, även om det i själva verket ska vara jag som besegrat henne.
Jag vill så gärna kunna prata med henne, lugna ner henne utan att höja rösten, men det enda som tycks hjälpa är att hålla fast henne och halvskrika åt henne att lugna ner sig, det funkar alltid... en stund.

Nåja, humöret varierar från dag till dag, så imorgon kan vara ännu en strålande dag, med barn på nästan strålande humör. Kan ju hålla tummarna för det i alla fall. Och det är klart, barn påverkas ju precis som oss av det varma vädret, man blir slut av att vara ute stor del av dagen och humöret påverkas negativt av det. Även om det verkligen är något positivt att solen återvänt.

En hel hög med skitsnack

Hela helgen har avnjutits ute i gassande solsken. Det har ju varit rena sommaren, helt och fullt underbart. Nackdelen är att björkarna börjat slå ut, så det kliar på näsan, dessutom har jag fått värmeutslag i armvecken och nå mystiska röda fläckar på halsen, nått är jag allergisk mot, vet inte vad. Men hur som helst, det kliar...!!

Nåja, annars är läget lugnt jag sitter på jobbet och försöker att skriva utan att titta på tangenterna. Det går ganska bra, men jag får sudda lite ibland... Tänkte plåga mig själv ett tag nu, för jag vet att jag kan om jag bara vill. Men det är som att jag vore rädd för att titta upp.

Från det ena till det andra, stora T har kommit in i en andra kiss och bajs ålder. Favoriten är bajs, bajs och bajs. Säger man åt henne så kommer det prutt, prutt och prutt i stället. Ganska jobbigt det där men jag antar att det på något sätt är en naturlig del i utvecklingen. Men jag försöker ändå få henne att försöka använda andra ord i stället, även om det inte är pedagogiskt riktigt.

På tal om ord man inte får säga, mina barn är av någon anledning duktiga på fula ord, hemma skyller jag och mannen på varandra, men jag är nog ibland värre, brist på ordföråd antar jag. Hur som haver så har mannen M sagt till lilla M och stora T att folk som inte plockar upp efter sin hund, får man kalla "dum-pung"
I och för sig så är det väl kanske sant att man är en dum-pung om man lämnar sin hunds skit lite här och var. Det är ju inte så att det är speciellt trevligt med hundbajs på skorna.
Tänker osökt på filmen "Me, my self and Irene" Där sätter sig Jim Carrey och skiter på grannen bakgård, just för att grannens hund brukar göra det samma på Jims gård. Skit som skit kort sagt, ingen skillnad.

När jag cyklade in på jobbet idag, var det någon inteligent människa som låtit sin hund skita på trottoaren och naturligtvis lämnat det där, jag förstår inte rikigt hur dom tänker. Ibland får jag för mig att vissa hundägare är lite förmer och kanske tycker att deras hundars avföring är trevligt att titta på, men så är inte fallet. Vill jag se skit kan jag åka till reningverket och det har jag då inte heller tänkt göra.

Så åter tillbaka till där vi började, stora T och hennes kiss och bajs ålder... Kan det vara så att hennes mamma också hamnat där på äldre dagar eller är hundbajs så jävla intressant?

Ps. tittade ner på tangentbordet mer eller mindre hela tiden, jag är en förlorare... Ds.

Personlig uppdatering

Så hade jag äntligen uppdaterat mig själv med en MP3 spelare. Mannen M köpte en Ipod för ett tag sedan, men eftersom jag vet att jag har sönder saker, alternativt tappar bort dom, så gick jag på en enkel från Teknikmagasinet. Okej den kostade ändå pengar, men jag får väl vara försiktig med den.

Tyvärr han jag inte lägga in någon musik på den innan det var dags att fara i väg och jobba, men till min lycka fanns där redan två bra låtar, Hotel California med The Eagles och Yesterday once more med Carpenters..

Hotel California är 7.12 minuter och räckte drygt hela vägen till jobbet. Men jag måste väl erkänna att det kan bli tradigt med bara två låtar, så det måste lösas.

Snart har jag jobbat dessa helvetes dagar klart, så då är det dags för vila... snart, om några timmar beger jag mig hemåt. Skönt!

Själslig inventering

Måste bara skriva av mig lite dötid. Snart ska jag bege mig hemmåt och idag känns det riktigt härligt må jag säga. Trött som sjutton i knoppen och kroppen, en kväll kvar och jag ser verkligen fram emot helgen. Pratade lite med en arbetskamrat om min kommande arbetssituation, visst känns det surt och så, men hon har sant i det hon sa, att jag inte vill bli fast här i restan av mitt liv.

Eller jag vet inte, jag trivs ju bra, på nått konstigt vridet sätt, så gör jag det. Även om det ofta verkar som motsatsen. Vet inte om det är mest för att det är en smidig lösning så att jag kan ta hand om barnen dagtid. Men samtidigt så är jag ju så jäkla knäckt när jag jobbat mycket att dom skulle vara förskonade från att vara i närheten av mig.

Trodde att jag skulle kunna rycka upp mig själv, att jag skulle kunna ta mig ii kragen. Hitta på något kreativt och kanske hitta mig ett annat jobb som känns som det passar mig. Men just i detta nu, så känns loppet kört.

God natt min vän... Skriver en rad imorgon, om jag orkar...

Så var jag här igen

Tycker vintern har gått för fort när jag nu i efterhand tänker på det... nu när jag börjat inse att sommaren kommer att gå ännu fortare, för än är det bara vår och dagarna springer förbi mig fortare än jag hinner blinka.
Vår/sommar är man ju dessutom ute på ett annat sätt och ute står tiden inte stilla. Gårdagen tillbringade jag på bron, slipandes på elementskydd, gick in för att ta en paus, kollade på klockan. Den hade redan rusat iväg till halv fyra. Var bara att plocka ihop ute och starta spisen. Inget annat hann jag med igår, ingenting.

Lilla M vart för övrigt lycklig igår, fick samtal från Coop att en som förbokat en cykel ångrat sig, vilket betydde att Lilla M inte behövde vänta längre. Så i helgen om vädret vill, så ska vi provcyckla. Vill vänta tills helgen eftersom jag känner att jag inte själv kan hantera två stycken nybörjare på cykel. Kalla mig feg, men vi bor för nära vägen för att jag ska ta den risken.

Just nu sitter jag i alla fall på jobbet, känner mig uppskruvad till max och som det känns nu så kommer jag aldrig att somna ikväll.

Var föresten iväg och handlade idag, tufft var det... Nog sagt om det.

Inspelat Lost ikväll när jag kommer hem, längtar delvis. Börjar fundera om det någonsin kommer att ta slut.